Det har gått ytterligare en vecka och familjen är snart återställd efter förra helgens separation. Jonathans mor har lovat att aldrig, ALDRIG åka bort igen (förutom en helg i april, gud bevare oss alla) och även om pappa och Jonathan inte helt tror henne så kan vi pusta ut ett tag.
Men det är inte därför jag skriver. I förrgår var nämligen en väldigt stor dag för Jonathan. Den var stor för att han var med om två riktigt livsomtumlande ögonblick. Sådana man bara är med om ett par gånger i livet.
1) Det första var att han för första gången ställde sig upp!
Jonathan har ju krypit runt här på golvet några veckor nu och tycker väl kanske att det börjar bli lite långtråkigt när alla smulorna, dammråttorna och gruskornen är uppätna, och när vi, varje gång han närmar sig vår fina gröna planta, flyttar honom nån annanstans. Dags att vidga ens vyer, tänkte Jonathan, och kröp fram till en av våra låga läsfåtöljer. Först lyfte han upp överkroppen och tog tag i tyget, sen kom ena benet och efter några sekunders vinglande, så kom andra benet och, vips, Jonathan står upp!! Efter nån minuts triumf välter Jonathan och är tillbaka på de fyra men det gör ingenting för Jonathan har nu evolverat från baby till barn!
2) Det andra, som vissa nog skulle anse är ännu större, och ytterligare några andra kanske skulle tycka vara helt värdelöst, är att han följt med sin kära mor och några av hennes lattemamma-hangarounds till husvagns-Svenssons stora lågpris mecka, Gekås i Ullared!
Eftersom jag inte själv har haft förmånen, trots mina 33 år fyllda, att själv besöka detta paradis för alla som älskar krims-krams-shopping, har jag svårt att förklara exakt vad det är och varför man ska åka dit. Men jag har förstått att det är stort, riktigt stort att ha varit där. En upplevelse man sent glömmer vare sig man hatar eller älskar stället. Jonathans mor var positivt överraskad och kom hem med 3 stora säckar fyllda med barn-kläder, flytväst till Jonathan, leksaker, strumpor, boxers, en tröja, en toblerone, UV-dräkt, lekbassäng till sommaren, en massa bollar etc etc etc. Jag är glad att jag slapp följa med men är klart nöjd med fångsten. Jonathan var också riktigt nöjd och jag tycker det känns bra att han nu kan kryssa av detta från hans 1000-things-to-do-before-I-die-lista.
Det var allt för denna gång. Vi ser fram emot många fler stora upplevelser i framtiden!
Ja du, Jonathan, det får väl tiden utvisa om du tillhör Ullareds fans eller ej. Men nu har du i alla fall varit där. Det har även din farmor, som av några (efter detta före detta) vänner fick en resa dit i födelsedagspresent. En verkligt traumatisk händelse som satte djupa spår. Och inte blev det några säckar med inköp heller, en tröja till din pappa var nog allt. Jag tror att det var detta besök som verkligen fick mig att bli anti-shoppare (om det inte gäller musei- och likande butiker förstås – vilket Mellie är ett bevis på). Men det har haft det goda med sig att jag i stället sett så mycket mer av botaniska trädgårdar världen över. Men efter att två gånger bytt shopping i Singapore mot orkidéer i Singapore kan man ju tycka att det kan räcka. Med Singapore. Och mitt budskap till dig, Jonathan, är att det finns alltid ett val. Är det något man inte gillar så kan man ersätta det med något annat (gäller dock inte om man inte skulle gilla sina föräldrar).
SvaraRaderaKramar
Farmor