Pappa, klappa, lampa

Jonathan börjar mer och mer kunna forma ljud som mer eller mindre liknar riktiga ord. Favoriterna just nu är pappa, klappa och lampa. Eller egentligen är det bara ett ord för i Jonathans mun låter alla tre likadant... ...ungefär som "ba-ba". Ibland är det mer "ba-pa", ibland "bam-pa" och ibland "pa-pa". Oftast vet man av omständigheterna vad som menas men det blir ända lite lustigt när Maria t ex säger, -Titta, där kommer pappa, och Jonathan börjar klappa med händerna (det är en av två rörelser han kan, den andra är "vinka"). Inget fel med det egentligen, det händer faktiskt otroligt ofta att folk applåderar när jag kommer men i Jonathans fall är det nog ändå en missförståelse. Men han börjar lära sig för i morse kom det sötaste lilla "pappa" från hans läppar. Det var så fint!