Stora träd och stort hav

Jag forsätter precis där vi slutade. Vi var alla rätt nöjda med att äntligen komma till Stilla havet (San Francisco räknas inte riktigt eftersom det ligger i en bukt, tycker jag). Jonathan är såklart allra gladast eftersom han ju också, som ni nu vet, älskar stranden.

Jonathan är gladast

Men såhär långt norrut i Kalifornien betyder Stilla havet, förutom klippor, strand och hav, också Dimma/Tåge med stort D/T. Bilden nedan är taget en stund efter bilden ovan när vi åkt vidare lite söderut in i dimman som man faktiskt kunde se ovan. Bilden är tagen rätt ut över havet men det ser snarare ut som om man är över molnen/skyerne på ett högt berg.

Stilla havet?

Som tur är är det inte dimma jämt. Såhär kan det också se ut:

Stilla havet!

Men nu var det ju inte bara för att se Stilla havet som vi hade åkt så här långt norrut i Kalifornien. Det finns ju faktiskt redan sydpå. Huvudattraktionen var Redwood National Park med sina storslagna skogar och världens högsta träd, The Coastal Redwood som kan bli över 100m högt och leva i över 3000 år. Svårt att beskriva i ord och egentligen inte mycket lättare i bilder, men det får duga.

En skog av mindre Redwoods med fin eftermiddagssol.

Mer fin eftermiddagssol med ett irriterande stort träd som råkade stå precis ivägen.

Här är resterna av en gammal redwood

Denna bild kom med för att det typ är enda där hela familjen är med på en gång.

En eldhärjad redwood som trots helt urbrunnen kärna kan leva vidare och ha det rätt bra. Som ni ser är den rätt bred eftersom Maria trots sina otroligt långa armar inte kan nå kanten

Efter några dagar i Redwood National Park var det dags att åka vidare söderut för att påbörja resan söderut längs norra delen av Highway one. För 5 år sen åkte vi åt motsatt håll från söder och tanken är att vi tillsammans med denna tur ska ha åkt längs hela Highway 1. Men innan vi kom till starten så gjorde vi en liten avstickare till en liten avlägsen kustby som heter Shelter Cove.

Shelter Cove var också dimmigt/tåget.

Där fanns också sälar.

Och samma fyr på natten

Det blev inte mer än så här den här gången. Nästa kommer resten av turen söderut längs Highway 1. Ha det bra så länge!

Lake Tahoe

Just nu sitter vi på en riktigt sunkig RV-camping. Det är gammalt, slitet och trasigt, man har otroligt lite plats och våra grannar har tagit hälften av den lilla plats vi har och på den andra hälften är det satt upp skyltar för att varna för reparationen av staketet som har ett stort hål som är som gjort för att Jonathan ska kunna krypa igenom för att sen ramla ner i floden 10 m nedanför.

Jaja, fördelen med RV är att man faktiskt kan ha ett liv inne i bilen utan att egentligen behöva röra sig så mycket utanför. Så ikväll åkte vi iväg till närmsta Safeway, vår favoritbutik härborta, och köpte sushi och laddade upp med glass till filmkväll på datorn. Supermysigt och rätt skönt att ha såna kvällar fast man är på semester. Man orkar inte grilla eller äta på restaurang varje kväll i nästan en månad.

Men, egentligen har jag gått händelserna i förväg. Vi har ju bara nått att berätta om San Francisco och Yosemite och vi har ju hunnit med en del annat innan vi hamnade här. Så jag backar några dagar, närmare bestämt 10. Här kommer det:

Efter Yosemite åkte vi norrut till Lake Tahoe. Det är en stor alpin sjö där man på vintern utövar vintersport och på sommaren badar och lever strandliv. Jonathan älskar stranden! Det vet vi nu. Det är såklart inte här i Lake Tahoe som Jonathan är på en strand för första gången men förra sommaren låg han mest i skuggan i en barnvagn några veckor gammal och strandbesöken i år har varit rätt korta och kyliga. I Lake Tahoe var det något annat. Rätt behaglig temperatur runt 25 grader (det ligger trots allt på 1897 m höjd, strax under Sveriges högsta punkt och ca 10 gånger högre än Danmarks högsta "berg"). Vattentemperaturen var också skönt svalkande på ca 19-20 grader. Och det fanns sandstrand. Superhärligt! Vi var där i ca 2 dagar och tog det väldigt lugnt under de dagarna. Här kommer bilderna som bevisar den saken:

Jonathan slappar


Pappa och mor slappar. Jonathan har slappat färdigt och vill...

...hellre komma i sin spindelmannen-UV-dräkt och otroligt snygga tillhörande mössa.

Jonathan har grävt ett stort hål där man kan sitta i skydd för det farliga vattnet och vinka till mor.


Till strandliv hör också god mat och dryck på livlig restaurang och kritor till de små. De halvsmå kan måla med kritorna, de allra minsta nöjer sig med att tugga på de.

Tillbaks till stranden, nu med lite mer casual strandoutfit som Jonathan plockat ihop från högen av kläder han fick på födelsedagen några veckor tidigare. Tack de som bidragit till den!

Jonathan i Yosemite National Park

Sitter just nu på en RV park i norra Kalifornien där man varken kan grilla eller egentligen göra något som helst annat sevärt. Så vi har sett film på datorn med chips och cola. Riktig "hemmakväll" här så långt borta från hem. Supermysigt. De hade Wifi här också så vi passar på att göra ytterligare ett inlägg om resan.

Efter San Francisco plockade vi upp vår hyr-RV (recreational vehicle = husbil). När man är en liten baby blir livet i husbilen lite annorlunda än livet hemma. Under färd spenderar man typiskt mesta tiden fastspänd i en rosa bilbarnstol...


...och när man är framme lånar man pappas keps och busar i stora dubbelsängen där bak:


Meningen med RVn är ju inte bara att man ska få sitta i en rosa bilbarnstol utan också att man kan åka till spännande ställen. Vår första anhalt blev Yosemite National Park som är en av USAs äldsta och finaste nationalparker. Så här såg det ut när vår RV rullade in i nationalparken:


och såhär ser Yosemite Valley ut lite senare på eftermiddagen:


En del av att åka runt i nationalparker är själva campinglivet. I Yosemite hade vi tur att få en plats inne i parken. För att lyckas med det måste man gå in och boka online exakter när de öppnar för platserna 4 månader innan man ska bo där. På 10 minuter var alla platser borta men vi hann få en för 3 nätter.

På själva campingplatsen finns det mycket olika saker att göra. Man kan t ex krypa runt bland stenar, jord och barr:

Man kan också suga på skogs-attiraljer. Här en liten pinne:

...och här en kotte:

När man tröttnat på att suga på kottar och små pinnar (som vuxna gör rätt snabbt) så kan man tända ett bål och grilla lite härliga steaks att förtäras med god dryck (öl, vin, rom välj själv, vi provade alla tre). Senare på kvällen kan man t ex bli lagom uppskrämd/upprymd av att björn smyger in på campingplatsen till grannarna 10 meter bort. Det testade vi men vi klarade oss oskadda och vi lyckades också rädda Jonathan från att bli fångad och uppfostrad av björnar (det är annars det de vill, de rackarna (björnarna alltså)).

Man ska ju inte bara hänga vid campingplatsen utan också uppleva lite av själva parken. Vi gillar hiking och gjorde några riktigt fina turer. Här kan man se Jonathan lägga upp dagens hike:

Jonathan har fått oss att köpa en bärryggsäck. I den sitter han och styr och ställer och berättar hur vi ska gå. Det tycker han är mycket roligt:


Här har han fått oss att gå till toppen av ett vattenfall (Vernal Falls) med fin utsikt:


...och här en annan tur där man kunde se spektakulära Half Dome från Glacier Point:


Ännu mer än att sitta i ryggsäcken gillar Jonathan vilda djur. Här är en ekorre. Titta!!


Kottarna här är av en annan värld än hemma. Här är en som är lika stor som Jonathans huvud:

När man hikar får man inte glömma att ha med picknick. Den kan man t ex äta i en härlig dalgång, som här i Tuolumne Meadows:


eller som här på en sandstrand vid en liten sjö:


Efter picknick finns oftast tid för avslappning och lek. Vid stranden ligger det väl till pass att leka i sanden med mamma:


Det var allt om Yosemite National Park. Som ni kunde se är det en nationalpark med väldigt skiftande och fantastisk natur och vi rekommenderar varmt ett besök om ni har vägarna förbi den här delen av världen.

Nu ska jag krypa ner i sängen och ta tillbaks min keps. God natt!

Jonathan i The City By The Bay

Nu har vi nått ungefär halvvägs av vår tur och det visade sig att bandbredden på State Parks i norra Kalifornien inte var vad den kunde vara. Därför kommer första inlägget först nu men eftersom vi upplevt så mycket under den här tiden i Internet-skugga så kommer detta inlägg ändå bara innehålla de första dagarna i San Francisco, och eftersom klockan börjar bli sent och vi är lite lagom trötta efter en god middag med en del öl till så blir det mest bilder. Då kör vi:

Jonathans lyxiga sovplats bakom soffan
(det enda stället i lägenheten där det
överhuvudtaget gick att få till ett ställe
där han inte kunde krypa ut och
försvinna ut i natten)

Jonathan ger tummen upp åt vår takterass
med utsikt över San Francisco

Med backar som denna behöver man
knappast något träningscenter.
Iallafall inte om du äger en barnvagn.

Efter en tur i de backarna behöver Jonathan
ta igen sig lite, som här i Golden Gate Park.

Jonathan kollar in sjölejonen vid Pier 39

Jonathan äter kinamat i China Town

Jonathan ser Alcatraz på långt håll

Jonathan ser Alcatraz på nära håll.
Lite väl nära kanske, i en isolationscell ökända D-block

Det var allt för denna gång. Med lite tur kommer ett nytt inlägg snart för det finns mycket kvar att visa. Ha det bra!

Till Amerika - Jonathan struntar i jetlag

Vi tänkte att vi kunde låna Jonathans blogg till att hålla er uppdaterade om vår resa till norra Kalifornien. Jonathan är ju trots allt med, så jag tycker det är ok. Men för att det inte ska kännas för fel, så handlar första inlägget om resan hit, med stort fokus på Jonathan.

Att komma till San Francisco gör man, tro det eller ej, lättast med flyg. För oss blev det en resa från København via Toronto. Det tar ca 8 + 5 timmar i luften + 2 ½ transfer. Inget som direkt får en småbarnsförälder att längta. Snarare tvärtom, jag var faktiskt rätt orolig. Speciellt eftersom Jonathan under sista veckan innan resan ändrats rätt mycket och blivit mer besvärlig än nånsin. Han var svårare att underhålla, sov sämre på kvällarna, ville bäras runt hela tiden och skrek om han inte fick som han ville. Kvällen innan resan var han som värst, han kom i säng nästan 3 timmar efter normal sängtid och var riktigt sur och tvär hela dagen förutom när han blivit riktigt fysiskt aktiverad, något som är svårt att göra på ett flygplan. Det finns ju inte så mycket plats att spela på. 1 kvm ungefär...i 13 timmar. Vi hade laddat med en massa bäbissnacks, frukt, favoritmat och favoritleksakerna som varit undangömda en vecka.

Så kom dagen för resan, Jonathan vaknade som vanligt, var lite lagom gnällig under frukosten och tyckte nog det kändes lite konstigt när vi höll på med den sista packningen. Vad var på gång? Men han var i gått mod och lekte runt på grusplanen i väntan på taxin. Tåget över bron till Kastrup gick också fint och lagom till incheckningskön, som var extra långsam pga ny personal och nytt datorsystem (på samma dag, bra tänkt där), var det dags för förmiddagslur så han sov sött.

Vi var desto mer stressade. Det värsta med flygningen är den stressen man känner innan man fått packat det sista, taxin har kommit, man har kommit ut till flygplatsen, innan man fått sitt bordingkort och innan man kommit igenom säkerhetskontrollen. Det är så många led som gå fel. När man väl är igenom kan man slappna av. Då har man gjort allt och resan ligger liksom inte i ens egna händer längre.

Men allt flöt på fint. Vi fick bästa "infant-platserna" och kön till säkerhetskontrollen var kort och snabb. På "insidan" letade vi reda på "lek-loungen" där vi spenderade en knapp timme med att bygga med gigantiska legoklossar. Mycket roligt!! Jag byggde en legogubbe som var en dryg meter hög. Hittade också en lekkamrat från typ Ryssland...Jonathan alltså, inte jag. Jag hade fullt upp att bygga lego, eller knappa på telefonen, som nedan.

Lek-loungen

Sen började det närma sig boarding och som vanligt upptäckte vi en extra säkerhetskontroll med megalång kö som ändå gick rätt snabbt. Men det är otroligt hur de alltid är där. De där extrakontrollerna som alla missat så det blir lång kö och ALLA blir superstressade eftersom ALLA är ute i sista minuten. Inklusive oss. Men det gick fint, det också.

Själva verket är att hela flygresan på 8 timmar till Toronto gick fantastiskt. Jonathan sov snällt en del av tiden, lekte sött en del, busade lite en del och var bara väldigt lite gnällig en väldigt liten del av tiden. Helt fantastiskt! Det var också superfint väder och vi fick rätt bra vyer över både Grönland, nordöstra Kanada och området kring Toronto.

Jonathan sover sött

Grönland

Nånstans i nordöstra Kanada

Nära Toronto...eller var det Skåne, svårt att säga.
Det kändes lite som om vi inte kommit nånstans, trots 8 timmars flygning.

Väl i Toronto var Jonathan rätt trött, för det var ändå läggdags för honom, svensk tid. Men vi håll honom vaken i förhoppning att han skulle kunna sova nästan alla 5 timmar mellan Toronto och San Francisco. Vid incheckning visade det sig att de inte hade några "infant-platser" med extra stor plats alls. Så vi skulle i princip behöva sitta med Jonathan i knät i alla 5 timmar. Kändes sådär, vi började ju också bli rätt trötta och slitna efter många timmar på resande fot. Men det gick bra det också. Jonathan klarade de sista 5 timmarna galant och sov mesta biten. Och inte nog med det. När vi väl kommit fram till vår lägenhet och det var sovdags på riktigt (9 lokal tid, men 6 på natten hemmatid) så fortsatte Jonathan att sova och han sov och sov och sov nästan helt till normal vakentid. Och dagen efter var han helt som normalt: en förmiddagslur, en liten eftersmiddagslur och i säng vid halv åtta-åtta tiden. Han struntar helt enkelt i jetlag. Ska prova det jag också. Vi kanske ropar hej för tidigt nu, men det bjuder vi på isåfall.

Det blev väldigt många ord för en så pass händelsefattig resa men jag tycker ändå att det var värt ett inlägg, mest för att säga hur otroligt skönt det var att resan gick bra och hur otroligt stolta vi är över lilla Jonathan som klarade det så bra. Tack, busen!