
En blogg för nära och kära som vill läsa om våra otroligt fina barn, Jonathan och Milla.
fredag 4 november 2011
Jonathan and his crew

lördag 8 oktober 2011
Lite blandade filmsnuttar
fredag 13 maj 2011
Anonyma bankare
torsdag 7 april 2011
Stjärna!!
måndag 21 mars 2011
Finns det många björnar vid Lake Tahoe?
söndag 20 mars 2011
Momma
Ända sen Jonathan började yttra mer eller mindre begripliga ord så är det ett ord som har saknats.
Ordet är "Mor".
I Danmark säger ju barnen inte "mamma" till sin... mamma, utan istället "mor". Eller, egentligen säger de något som låter mer som Mååååar men det stavas iallafall mor.
Förväntningarna är att ordet "mor" är något av det första små barn lär sig att säga, men så icke i vår familj. Jonathan lärde sig säga pappa, lampa, bil, vov-vov, mjau, sko, ko, bok och en massa andra ord, lååångt innan han, om någonsin, kommer kunna säga "mor".
Jonathans mamma har istället fått lyssna till saker som "de!", "titta" eller total tystnad när man frågat vem det är som sitter där eller vem som är på den bilden.
Jonathans båda föräldrarna använder "mor" flitigt men det vill inte fastna. Försök att lura Jonathan att säga "mor" har kunnat låta såhär:
Pappa säger: papapapapa
Jonathan säger: papapapapa
Pappa: lalalalala
Jonathan: lalalalala
Pappa: lololololo
Jonathan: lololololo
Pappa: mormormormormor
Jonathan: ....Titta!
Vägran att säga "mor" har också smittat av sig på andra ord. Till exempel så vägrar han också att säga "farmor", som istället har blivit "faffa".
För några månader började Jonathan iallafall att säga "mamma". Alla de andra barnen på dagis säger ju "mamma" så det blir rätt naturligt att Jonathan också använder det. Problemet är bara att det inte riktigt godkänns här hemma. Det blir liksom inget gensvar när det inte finns någon person som 100%-igt vill kännas vid att vara "mamma". Mor vill bli kallad "mor", och inte mamma. Varje gång Jonathan sa "mamma", blev han besvarad med "mor".
För några veckor sedan skedde det dock ett genombrott i förhandlingarna. Som i så många andra stora internationella konflikter så gäller det att kompromissa. Det var Jonathan som själv kom fram till det förlösande förslaget och efter lite dividerande fram och tillbaka kunde de båda parterna enas. Förslaget blev antaget med 100% majoritet och de inblandade har nu äntligen hittat en gemensam plattform att kommunicera från och kan därmed gå vidare till viktigare frågor, som huruvida man ska eller inte ska kasta resterna av maten på golvet när man ätit färdigt eller om det är ok att man tittar på Pingu, Nasse eller Barbapappa femtioelva gånger i rad.
Det förlösande ordet blev "Momma". Varken riktigt eller speciellt vackert men enkelt och, framför allt, det funkar och används nu väldigt flitigt i vår lilla familj.
Det var allt från oss!
//Jonathan, pappa och ....Momma!!
söndag 27 februari 2011
Jonathan och Strömavbrottet
Jag kan inte se mina leksaker längre... Jag får heller inte gå runt själv i huset för det är nån som tänt en massa ajaj överallt... Pappa stänger in sig i arbetsrummet och steker mammam på trangia vid öppet fönster. Det är dumt att pappa inte kommer och leker istället... jag känner mig lite orolig för det är inte som det brukar vara och jag är hungrig. Jättehungrig!
Nu är det helt mörkt förutom alla ajaj. Pappa kommer ut ur arbetsrummet och maten är äntligen klar. Vi sätter oss till bords och det är faktiskt ganska mysigt. Mysigt med stora ajaj och alla små ajaj. God mat och god dryck. Det skålas och vi njuter av varandras sällskap i mörkret.
Det finns ingen TV!! Eller, TVn är inte på och momma och pappa vägrar att sätta på den. Jag gnäller...gråter...skriker!! Momma och pappa hittar på och säger att TVn inte fungerar just nu. De ser lite nervösa ut och diskuterar högljutt. Momma går sin väg...men kommer tillbaka med något...
Se, det fanns TV ändå. Jag visste att de bara hittade på! Fast barbapappa är väldigt liten idag... nåja, så länge det finns TV och momma och pappa inte bråkar med mig är jag glad."
12 minuter senare kom strömmen tillbaka! Vi väntar dock en stund extra innan vi tänder lamporna. Det är trots allt supermysigt med strömavbrott, så länge det har en ände.