Finns det många björnar vid Lake Tahoe?

Google Analytics är ju ett spännande verktyg när man vill veta vilka som besöker ens hemsida. Bland annat kan man se vilka Google-sökord som använts av en besökare för att hitta sidan. Nu kommer ju de flesta av besökarna av Jonathans blogg antingen genom länk på Facebook eller genom att direkt skriva adressen hit men det finns ett fåtal (3%) som faktiskt hittar hit genom Google.

Några av sökfraserna som använts är inte så överraskande. Det är sökfraser som Jonathans namn, Jonathans mormors namn eller namnet på Jonathans dagis. Sen finns det mer udda sökfraser som dessa:

inpackad musse pigg,

randi barnmorska

redwood kotte

Mina personliga favoriter är dock följande två sökfraser:

Världsrekordet i längd sovning

Finns det många björnar vid Lake Tahoe

Söker man på Världsrekordet i längd sovning så dyker Jonathans blogg upp ganska långt ner i Googles lista men Finns det många björnar vid Lake Tahoe ger en förnäm 9:e plats och vi kommer från och med nu såklart jobba rätt hårt på att få upp den i topp-5!! Kanske är det just detta blogginlägg som gör att vi lyckas.

Till sist, för upplysnings skull, kanske jag också borde meddela att ja, det finns många björnar vid Lake Tahoe!

Momma

Ända sen Jonathan började yttra mer eller mindre begripliga ord så är det ett ord som har saknats.

Ordet är "Mor".

I Danmark säger ju barnen inte "mamma" till sin... mamma, utan istället "mor". Eller, egentligen säger de något som låter mer som Mååååar men det stavas iallafall mor.

Förväntningarna är att ordet "mor" är något av det första små barn lär sig att säga, men så icke i vår familj. Jonathan lärde sig säga pappa, lampa, bil, vov-vov, mjau, sko, ko, bok och en massa andra ord, lååångt innan han, om någonsin, kommer kunna säga "mor".
Jonathans mamma har istället fått lyssna till saker som "de!", "titta" eller total tystnad när man frågat vem det är som sitter där eller vem som är på den bilden.

Jonathans båda föräldrarna använder "mor" flitigt men det vill inte fastna. Försök att lura Jonathan att säga "mor" har kunnat låta såhär:

Pappa säger: papapapapa
Jonathan säger: papapapapa
Pappa: lalalalala
Jonathan: lalalalala
Pappa: lololololo
Jonathan: lololololo
Pappa: mormormormormor
Jonathan: ....Titta!

Vägran att säga "mor" har också smittat av sig på andra ord. Till exempel så vägrar han också att säga "farmor", som istället har blivit "faffa".

För några månader började Jonathan iallafall att säga "mamma". Alla de andra barnen på dagis säger ju "mamma" så det blir rätt naturligt att Jonathan också använder det. Problemet är bara att det inte riktigt godkänns här hemma. Det blir liksom inget gensvar när det inte finns någon person som 100%-igt vill kännas vid att vara "mamma". Mor vill bli kallad "mor", och inte mamma. Varje gång Jonathan sa "mamma", blev han besvarad med "mor".

För några veckor sedan skedde det dock ett genombrott i förhandlingarna. Som i så många andra stora internationella konflikter så gäller det att kompromissa. Det var Jonathan som själv kom fram till det förlösande förslaget och efter lite dividerande fram och tillbaka kunde de båda parterna enas. Förslaget blev antaget med 100% majoritet och de inblandade har nu äntligen hittat en gemensam plattform att kommunicera från och kan därmed gå vidare till viktigare frågor, som huruvida man ska eller inte ska kasta resterna av maten på golvet när man ätit färdigt eller om det är ok att man tittar på Pingu, Nasse eller Barbapappa femtioelva gånger i rad.

Det förlösande ordet blev "Momma". Varken riktigt eller speciellt vackert men enkelt och, framför allt, det funkar och används nu väldigt flitigt i vår lilla familj.

Det var allt från oss!

//Jonathan, pappa och ....Momma!!