Til topps på Koh Adang

Efter några dagars mulet, blåsigt och småregnande var det idag åter solsken.  Vi tog därför en longtailbåt över till den större och nästan obebodda Koh Adang. Det vankades vandring till en utkikspunkt som vi sett skyltar mot vid ett tidigare besök på ön. På med bärsjal och bästa vandrings-flipflopsen. Med ryggsäcken full med nödproviant och vatten (och en dykmask som jag inte riktigt vet varför den kom med dit upp), började vi vår färd i djungel och svalkande molntäcke. Det bra rätt brant med med ett barn på magen och en Jonathan som klättrade på superbra var vi snabbt uppe vid Viewpoint 1.

En som har ett barn på magen och en som klättrar på superbra.

Viewpoint 1 med tillhörande skylt och skylthållare (en sån klarar man sig knappt utan).

Efter Viewpoint 1 blev det lite tyngre. Stigningen ökade i takt med att orken minskade. Plötsligt skulle två barn bäras. Som tur var var det inte jättelångt till Viewpoint 2, som också fick bli den sista viewpointen. Det kändes som det räckte gott och väl, både rent utkiksmässigt och orkesmässigt.

Utsikt över Koh Lipe från Viewpoint 2. Här hade de ordnat nån slags anordning med en pinne för att hålla skylten, i stället för en riktig skylthållare. Sunrise beach är den långa stranden som syns till vänster. Pattaya beach, där vi bodde förut, ligger på andra sidan. 

Tro det eller ej, men jag var också med på turen.

Fikapaus vid Viewpoint 2. Här njuter vi av medhavda chokladmunkar med choklad som mystiskt nog inte smält. Klart hälsovådligt men välbehövt med mycket energi till nedstigningen. 

Efter en väldigt hård klättring tillbaks, där båda barnen tyckte det var bäst att bäras största delen,  avslutades strapatsen, som sig ju bör, med Coca Cola. 

Innan vi tog longtailbåten tillbaks tog vi ett svalkande dopp på en helt ok strand,. Den slår nästan Pite havsbad där de tydligen precis slagit värmerekord så här års med hela +10 grader.

Här är en fin karta över hela turen.