Koh Tarutao - en kort och en lång...

Vi ankom med båt rätt tidigt till Koh Tarutao och hade därför tid för en kortare vandring, på en knapp km, upp till en liten topp med fin utsikt över ön och öarna omkring. På väg upp gick vi förbi ett par Tsunami Evacuation skyltar som berättade hur långt och vart man ska ta vägen i händelse av tsunami. Det visade sig vara precis den vägen vi skulle gå vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi ändå var på väg uppåt. 

De första stegen på turen och man kan skymta en blå tsunami skylt uppe till höger. 

Ytterligare en bit på väg. Det var faktiskt en väldigt fin tur upp med en del höga klippor, hemliga stigar och mystisk djungel. Kändes ovanligt Indiana Jones-aktigt för att vara Thailand. 

Väl uppe blev det såklart fika och en fantastisk utsikt över ön,  våra gamla öar åt väster och en del väldigt klippiga öar norrut. Det kom ett plötslig skyfall när vi var på toppen men som tur var hade vi både tak och ett par extra snacks i ryggsäcken, så det gick ingen nöd på oss. 

Redan andra dagen var det dags för mer vandring, denna gång lite tuffare genom djungel upp till ett litet vattenfall med uppfriskande vattenpoolar. Vandringen skulle ta ca 1 timme men det visade sig vara tuffare än vi trott, med många övergångar över den nästan torra flodbädden med sina slippriga stenar och trixiga övergångar. Utan barn hade det inte varit något större problem men bärandes på 1-2 barn samtidigt som man skulle hitta den bästa vägen över på hala stenar blev snabbt rätt tröttsamt. Det tog därför längre tid och vi nådde första poolen efter en dryg timme. Då var vi helt slut och så långt vi kunde se framåt var det stora stenbumlingar framåt som skulle klättras över för att komma vidare, och vi visste heller inte riktigt hur långt det var kvar, så vi beslutade oss för att nöja oss med denna pool och tog oss ett otroligt uppfriskande dopp, hela familjen. Sen blev det fikapaus. Under fikat blev vi passerade av två tyska tjejer som senare, när vi träffade de på kvällen, berättade för oss att vi gjort rätt att stanna. Det hade tagit de ytterligare en halvtimmes klättring över flodbädden innan de nådde vattenfallet, som i och för sig varit fint, men det hade inte varit så mycket vatten så de tyckte att det absolut inte skulle varit värt att släpa de båda barnen sista biten. Det var skönt att höra för jag hade det lite svårt med att inte nå det vi tänkt, och jag hade föreställt mig att vi missade det mest fantastiska vattenfall med en helt fantastisk pool som man kunde göra det mesta fantastiska dyk ner i, och att allt detta kanske till och med låg precis bortom nästa krök. Så var det alltså inte...

Vandring (eller i alla fall lyftning) genom djungeln. 

De snälla tyskarna tog en fin gruppbild av hela familjen framför poolen. 

Den var inte så stor men väldigt härlig och här visar Maria och Milla hur glad man blev av att bada i den. 

Efter en rätt lång paus gick vi hem igen och nu hade vi fått rutin på att bära barn över klippor och stenar så det tog klart kortare tid att komma hem.