Jonathan & Milla: Koh Tarutao

Koh Tarutao är den största ön i nationalparken med samma namn, som också omfattar bland annat Koh Ra Wi och Ko Adang, vilka vi ju skrivit om tidigare. Koh Tarutao ligger dock lite avsides från de andra öarna och rätt långt från Koh Lipe, som är den enda ön nära nationalparken där man kan bo, förutom lite bungalows och tält i nationalparken regi. Detta gör att långt färre antal turister besöker Koh Tarutao, jämfört med Koh Lipe och de andra öarna. Koh Tarutao anses också vara den mest oförstörda av alla Thailands större öar i Andamanhavet, vilket innefatta alla öar väster om fastlandet. Kanske på grund av just detta var den värd för 2002 års amerikanska Survivor, motsvarigheten till vår Expedition Robinson.

Enda övernattningsmöjligheterna på Koh Tarutao var tält eller enkla bungalows. Vi hade redan hemifrån bokat en av lyxbungalowserna med egen toalett och fläkt i taket. Vi var lite osäkra på bokningen för den föregick genom banköverföring till någon bank i Thailand där beskrivningen över hur det Skulle går till var på knapphändig engelska. Men det gick bra och vi fick våra bungalow som planerat.

Vi hade bara tre övernattningar på Koh Tarutao men den bjöd ändå på många upplevelser. Vi startar dock lite lugnt med att presentera vår bungalow och den fantastiska stranden:

Vår bungalow som tog sig väl ut på kvällen.

Så här ser den ut invändigt där Jonathan och Milla demonstrerar hur och vad man använder sängarna till. De var rätt sparsamma med elektriciteten på Koh Tarutao så fläkten var bara på mellan 18 och 6. Det gjorde att man vaknade automatiskt kl. 6 av svettningar, om man skulle ha turen att inte blivit väckt av barnlek.

Även om det finns el på kvällen, så är det klart mysigare med en lykta i Koh Lipe Style bestående av plasthink, sand, plastflaska och ljus. Inhemsk Singha smakar förträffligt i detta sken.

Enligt mig den vackraste stranden vi stötte på. Maria ska som alltid vara lite motsats och sätter stranden på Koh Ra Wi högst. Den var också superfin men vi såg den aldrig i solnedgång, och strand + solnedgång är ju en klassiskt beundrad kombination.

Jonathan testat underlaget som delvis var fullt av så kallade krabbkulor. Det stranden absolut inte var fullt av var människor. Vi var ofta de enda på den kilometerlånga stranden och vi var väl som mest 15-20 vid solnedgångstid.